Idag har jag varit fröken på jobbet. Två nya killar som skall sommarjobba hos oss, har varit och arbetstrännat hos oss idag. Jag fick ansvaret att lära dom. Två jätteduktiga killar som lärde sig snabbt. Men det blir lite stressigt ibland när man skall göra sitt egna jobb och även hjälpa dom nya. Men det gick bra. kul att det händer något annorlunda på jobbet än det gamla vanliga.



Men jag fick med mig några säckar jord hem så jag kan plantera om mina sommar växter. När man jobbar på ett av Uddevallas största arbetsplatser är det inte svårt att få tag i det man behöver. På torp finns det mesta.


Nu sitter jag här vid datorn, och har blivit serverad ett glas cider av min förtjusande man, och väntar på maten som han lagar till oss. Ibland är livet gött att leva.

Hela dan får, hon arbeta,hon får jobba, hon får streta,putsa, diska, tvätta, damma,varje dag är det detsamma.

Bara så ni vet.

Efter att ha gett upp att sy med symaskinen, fick jag besök av min mamma. Vi tog en smaskig fika och skvallrade om allt som hade hänt sen sist. Det var mycket trevligt.

När mamma hade åkt hem, gick jag för att se vad Lars höll på med. Han hjälpte grannen med att kapa ner lite träd. Jag hjälpte till med att stoppa bilar så dom inte fick vedkubbar på taket.

Kvällen slutade med att jag flöjde med grannfrun och barnen in och åt kvällsmat. Barnen är så gooa. Man blir så glad i deras sällskap. En mycket trevlig eftermiddag och kväll, trots att min symaskin inte ville vara med och leka.

NU ÅKER DEN UT!!!!!!!!!

Hade tänkt att sy ett par riktigt snygga kuddfodral till soffan. Men den förbannade maskinen vill inte sammarbeta. Vad skall man göra den samarbetslösa maskinen som också saknar socialkompitens. Han till och med ignorerar allt jag säger. Vem vet han kanske har semester. Får väl återkomma om en vecka och se om han är närvarande då.

Jag kan stava som en kratta och ni kan skratta

Jag tänkte bara att jag skulle informera alla blogggäster att här kan allt stavas hur som helst. Jag har nämligen begåvats med handikappet dyslexi. Vilket bra ord dom har gett det handikappet. Med tanke på att det är stavning som är vårat problem.

Många frågar mig "vad sker när du läser och skriver?" Och då svara jag om du berättar för mig hur du gör när du läser och skriver, så skall jag förklara för dig. Tänker man efter så gör man som man alltid har gjort.

Många tycker att jag inte skall skämmas för kungen har ju dyslexi. Men jag jämför mig inte med kungen. För han är född till sitt yrke. Däremot vet jag att många toppchefer har dyslexi. Och politiker.

Det jag kanske sörjer är att jag var 18,19 år när jag fick reda på att jag inte var dum i huvudet utan att jag hade ett handikapp. Så jag har missat hela min skoltid. Som tur är så har dom kommit på detta i skolorna nu så barn med dyslexi får hjälp tidigt.

Ja jag glömde skidorna!

Kände redan igårkväll att jag skulle behöva ta en promenad med dom här idag. Jag känner mig bara så löjlig, och när jag möter någon tänker jag "ja jag har glömt skidorna". Men det gör gått för mina spända axlar och skuldror.

Men det är rätt skönt när man väl har kommit ut. Jag trodde att det skulle vara kallare ute än det var så jag hade klätt mig lite för varmt. Men bättre det än att frysa.

Jag brukar alltid vara populär när jag går förbi dagiset. Men nu mer ser dom mig inte längre. Jag tror inte att dom såg mig förut heller. Det var nog Östen som var den stora idolen.

Så här ser en av Uddevallas gångtunnlar ut. Lite tråkigt tycker jag. Men vi har en som dom har målat väldigt bra. Skall försöka ta den svängen någon gång.

När man kommer hem ser man att det finns en massa jobb i trädgården bör göras.

Bland annat växer det sådanna här i rabatten. Dom har jag inte planterat eller tänkt odla. Men dom blommar ju så varför inte.....

Nä detta anser jag är ogräs så dom skall bort. Men jag har inte haft lust eller ork och inte riktigt tiden heller. Men jag får väl rycka mig i kragen och ta tag i rabatten innan den gror igen.

Nu skall jag snart åka till jobbet. Men vi ses när vi ses.

Anna

Hans namn var Östen

Han flyttade in hos oss på valborgsmässoafton 1999. 9 månader gammal. Med mycket bus i kroppen. Vi hade varit och tittat på honom och hans bror en vecka tidigare. Då fick han tag i min mans klackring och höll sig krampaktigt fast. "snälla ta med mig hem".

Han gav oss en massa glada skratt och vi saknar honom varje dag. Han flyttade till himmelen november 2008. Vi sa: Aldrig mer en hund om man måste gå igenom en sådan sorg. Men tiden läker sår säger dom ju. Och till sommaren kommer mister "J" att flytta in till oss. Tiden går bara försakta just nu.

Din matte för alltid

Anna

HÄR ÄR JAG!!!!!!!

Jag hoppas att B-M och Susanne är nöjda. För nu har jag startat. Det kommer väl inte att hända så mycket här innan våran valp har flyttat in. Men som jag har sagt innan så kan jag inte riktigt detta så jag måste öva mig.

Ta det lungt i vår vädret

Anna