Många av er undrar nog varför jag tycker att det är så kul och viktigt att höra min pappa spela. Jo det beror på att han inte finns med oss längre. Han fick muskel och nerv sjukdomen ALS 1988, och gav upp kampen om sjukdomen 1990. Alla i min familj saknar honom djupt och givetvis önskar vi att han skulle vara kvar här hos oss. Men livet har sin gång, och man kan inte alltid välja vilken väg den tar. Här får ni en fin bild på min pappa och hans vänner när han var en av medlemmarna i Rolph Lennarts. Det är han längst till höger som är min pappa. Så som han ser ut på denna bild är så jag minns honom mest. På senare år rakade han av sig skägget. Men i mina starka minnesblider av honom har han skägg.



Fick igår reda på att det inte är min pappa som spelar sax på Lelångenbanan. Utan att det är min barndomsvän Lindas pappa som spelar. Han började i Tom Nordbloms när min pappa slutade. Så jag gick in på Youtube och kollade läget. Hittade då denna melodi Good hearted man. Här vet jag att det är min pappa som är saxofonisten. Så jag bjuder er på en Tom Nordbloms låt till.

Vi tog oss en tur!

I fredags for vi med Sandra och Anders till Mariebo i Danmark. Bodde på ett jättemysigt hotell som heter Ebsens hotell. Där var det snett och vint lite här och där. Men det var charmen med hotellet. I Sandra och Anders rum fick man ligga i nerförslut. Men dom ändrade kuddarna, för det går ju inte att sova så. Väldigt bra mat måste jag säga. 

Sen på lördagen tog vi en sväng över till Portgarden innan vi for hem. Man var ju tvungen att få sig lite gott att dricka oxå, när man ändå var ute och åkte. :) Tack Sandra och Anders för en supertrevlig helg! Vill gärna göra om det någon gång.

Idag vaknade jag sur och på dårligt humör, gick här hemma och muttrade för mig själv. Tog mig en kopp kaffe och kikade in på Face book. Där hade en av minna vänner lagt en länk till en sida på youtube. Det stod Lelångebanan med Tom Nordbloms. Hmmmm i det dansbandet spelade min pappa ett tag. Klickade på filen och upp kommer en bild på pappa och gänget. En slinga med en saxofonist som spelar är min pappa. ÅÅÅÅÅÅ vad jag blev lycklig. Så nu delar jag med mig till er.

Vi tog oss en sväng ut till Sandra efter det att jag hade slutat jobbet. Som vanligt blev det en promenad med vovarna. När vi kom tillbaka tyckte Sandra att jag skulle hänga på ner till stallet för hon skulle mocka, så kunde vi skvallra en stund till. Jag som då är lite rädd för hästar tog mod till mig och följde med. Kan säga det att jag har hälsat på Sandras hästar förut. Klappat dom över stängslet, och det gjorde jag nu med. Men när Sandra började prata med mig gick jag till dörren så jag kunde höra vad hon sa. När jag står där kommer Blixtra gående emot mig. Jag tror då att hon är på väg att rymma. Så jag blir lite rädd och säger oroligt till Sandra. HON ÄR PÅ VÄG UT!!!! Sandra svarar nä hon går inte ut. JOOO DET GÖR HON. Sandra bara skrattar åt mig och säger att det gör hon inte alls. Det visar sig att Sandra har lärt sina hästar att det är absolut förbjudet att gå över tröskeln. Så Blixtra går bara fram till tröskeln och sträcker ut halsen, för hon tyckte att det var mysigt att jag klappade henne.

Sandras man Anders var i vedbon intill och undrade vad vi höll på med. Jag sa att jag hade terapi.

Sedan kommer Aska in där jag och Blixtra står. Hon hälsar glatt på Blixtra, efter Aska kommer Jarre. Han traskar fram dit Aska står och när han får syn på Blixtra backar han vänder och springer ut. Jag säger bara sådan matte sådan hund hehe.

 Blixtra.

Nu har vi kommit igång med träningen igen. Det verkar som om Jarre har behövt lite betänketid, för nu funkar det mycket bättre än förut. Det kan oxå bero på att jag är med Hoffar i väst och tränar ibland. Där får jag en massa tips på hur vi skall träna. Dels så har jag folk med mer kundskap än jag att fråga. Men så märkte jag vi förra träningen att man lär sig mycket bara av att titta hur dom tränar. Jag kunde tyvärr inte träna Jarre vid det tillfället då jag hade problem med min häl. Är väldigt tacksam för att vi får vara med dom och träna, med tanke på att Jarre är en katt bland hermelinerna där. ;)

Jag gick till Hööks ridsport för att köpa en ny tross till Jarre. När jag var i affären såg jag en leksak som jag misstänke att Jarre skulle gilla. Men jag tyckte att den var för dyr. När jag stod och funderade kom jag på att jag kan göra en sån själv av styvbitar jag har hemma.  

Så här blev resultatet.

Jarre tyckte att den var intressant.

Lite mys med husse i soffan fick det´oxå bli.

Min arbetskamrat Erik kom förbi idag och tog en fika. När han åkte gick jag med honom ut och visade polen. Sedan kom bara jag in. Jarre satt länge och undrade vart Erik hade tagit vägen. Varför kommer han inte in? 

Nu har Jarre börjat acceptera att bli duschad. Han märker att det är på gång, och jag hinner inte förbereda förrän han är nere i duschen. I måndags kunde jag till och med schamponera honom två gånger. Det är bra då jag har märkt att det är bättre att göra så. Vi använder schampot som vi har fått av veterinären på dom ställen där han har mycket klåda. Sedan tar jag resten med gul såpa. Såpan är bra då den inte torkar ut huden på honom, och att den är bra mot ohyra. Sedan gör det inget om jag inte får ur all såpa ur pälsen, då den inte är giftig för honom.

Vi skall byta foder på honom. Våran veterinär Marina misstänker att detta foder han äter nu, inte hjälper honom som det ska. Så nu skall vi ge honom ett foder som det bara finns soyaprotein i. Spännande och se om han blir mer klådfri av det. Annars har jag bestämt att det är dax att testa schampot prob tjärschampo.