Tänk vad duktig
Jarre kan vara. Jag körde ner Lars till rygg o led kliniken för han skulle få
masage för sin onda rygg. Tänkte att det inte var så stor ide att åka hem i mellan. Så jag tog med mig
Jarre till
Museeparken för lite miljöträning. Vi parkerade på gratis parkeringen nedanför
Kampenhof, och där såg jag att det stod en massa taxibilar inne. Tänkte att
Peter som jag visste jobbar idag, kanske satt där och väntade på en tur. Så vi tog svängen om taxi för att kanske hälsa på Peter. När vi går förbi taxi sitter ett par med en
schäfer där. Den
schäfern reser sig upp och börjar skälla på
Jarre. Jarre vill springa fram och hälsa, men då säger jag nej gå med mig, och det gör han. Vad förvånad jag blev. Sedan rundar vi
kampenhof och går och sätter oss vid en bänk. Jag bad
jarre att sitta vilket han gör. När vi har suttit där i tio minuter lägger han sig ner i godan ro. Tänkte att detta gick ju bra. Vi går till Kungsgatan där det är mer folk o rörelse. Sätter oss vid en bänk. Efter tio minuter lägger sig
Jarre ner igen. Kanon!!!. Får mycket beröm av folk att jag har en
sån vacker hund. Kul att höra. Ett par kommer fram och hälsar på
Jarre. Dom tycker att
schäfer hundar är jättefina och vill prata lite. Vi går tillbaka mot bilen, efter taxi finns en liten gräsplan. Jag provar att gå fot med
Jarre i en fyrkant, så som vi har lärt oss på hundklubben. Han följer mig så himla bra, att jag blir mäkta stolt. Mycket godis och lek blir det.
Sedan åker vi och hämtar Lars, och jag mår så otroligt bra över
Jarres uppförande. Äntligen känns det som om det börjar släppa. Att bitarna börjar falla på plats. Gött!!!