Vi tog oss en sväng ut till Sandra efter det att jag hade slutat jobbet. Som vanligt blev det en promenad med vovarna. När vi kom tillbaka tyckte Sandra att jag skulle hänga på ner till stallet för hon skulle mocka, så kunde vi skvallra en stund till. Jag som då är lite rädd för hästar tog mod till mig och följde med. Kan säga det att jag har hälsat på Sandras hästar förut. Klappat dom över stängslet, och det gjorde jag nu med. Men när Sandra började prata med mig gick jag till dörren så jag kunde höra vad hon sa. När jag står där kommer Blixtra gående emot mig. Jag tror då att hon är på väg att rymma. Så jag blir lite rädd och säger oroligt till Sandra. HON ÄR PÅ VÄG UT!!!! Sandra svarar nä hon går inte ut. JOOO DET GÖR HON. Sandra bara skrattar åt mig och säger att det gör hon inte alls. Det visar sig att Sandra har lärt sina hästar att det är absolut förbjudet att gå över tröskeln. Så Blixtra går bara fram till tröskeln och sträcker ut halsen, för hon tyckte att det var mysigt att jag klappade henne.

Sandras man Anders var i vedbon intill och undrade vad vi höll på med. Jag sa att jag hade terapi.

Sedan kommer Aska in där jag och Blixtra står. Hon hälsar glatt på Blixtra, efter Aska kommer Jarre. Han traskar fram dit Aska står och när han får syn på Blixtra backar han vänder och springer ut. Jag säger bara sådan matte sådan hund hehe.

 Blixtra.